Varför?

Varför tas en del personer ifrån oss så tidigt? Jag försöker förstå men det är svårt. Jag har nyss avslutat ett samtal med en nära vän. Fick beskedet att en bekant somnat in. Det var jobbigt att höra men på alla sätt jag kunde få reda på det hemska beskedet var det här nog det bästa. Vi har pratat länge om gamla minnen, vår relation till honom, hur det var sist vi träffade honom och vad som hänt i hans liv på senaste tiden. Som någon slags bearbetning....men endå svårt att förstå. Imorn ska jag upp och jobba, så jag ska gå och lägga mej nu. Ensam. Ingen Ronja som håller mej sällskap. Det känns tomt. Kan inte för nått i världen tänka mej in i hur det är att gå och lägga sej när ens älskade pojkvän, pappa, son, bror allt som han var, inte finns i livet längre. Vill inte föreställa mej. Mina tankar finns hos dessa människor i denna stund.

Vila i frid.